Hej bloggisen.
Jag sitter här med tårar i ögonen efter att läst ett HEMSKT blogginlägg.
Det är nämligen såhär att en oskyldig tjej som heter Camilla hamnat på rättspsyk, när hon "bara" har ångest, svår depression och självmordstankar. Ni kan läsa en lång artikel (eller lyssna) HÄR.
Här kallas hon Moa, men hon heter Camilla i verkligheten.
Efter att ha forskat lite och letat på Google om hon hade en blogg, så fann jag istället ett blogginlägg där en tjej skrivit i stort sett ut Camillas livshistoria.
Det här skriver hon i bloggen;

"Vaknade,läste tidningar och gick igenom bloggar som jag alltid gör. Men idag läste jag något som gjorde mig otroligt ledsen. Jag har under en längre tid följt en flickas blogg, hon heter Camilla och är 18 år gammal. Hon har tyvärr fått uppleva alldeles för mycket tragik i sitt liv, mer än någon människa ens brukar behöva uppleva under ett helt liv.En kort sammanfattning:

Camilla,hennes ett år äldre syster Anna och deras bröder växer upp i en familj där mamman är schitzofren samt lågbegåvad och pappan har en autismspektrumstörning. Vid 17 års ålder blir också ena brodern schitzofren och den andra brodern bor på gruppboende.

Under år 2007 när Camilla är 15 år händer följande :

  • Hennes farmor och farfar dör inom loppet av tre månader.De har varit barnens enda trygghet i det kaos dom levt i med sjuka föräldrar och syskon.
  • En moster blir påkördoch hamnar i koma mycket svårt skadad,oklart om hon ska överleva,detta sker samma dag som begravning av ena farföräldern är.
  • Camilla är vid den här tiden jätteräddatt utveckla schitzofreni själv. Hon är deprimerad och känner inte att det finns något att leva för.
  • I novemberläggs hon in på psyk då hon inte orkar mer,15 år gammal
  • I slutet av Decembergör hon ett självmordsförsök.

År 2008

  • Camilla blir utskrivenfrån psyk i Maj.
  • Camillas syster Anna gör ett självmordsförsök och blir inlagdpå psyk i Juni.
  • I Juli åker tjejerna på besök till en moster i Gbg, när de är där blir moster jättedålig och hamnar på hjärtintensiven.
  • I Augusti gör Anna ett nyttsjälvmordsförsök och hamnar på Iva.
  • I September tar Camillas allra bästa vän Hannalivet av sig.
  • I Oktober hamnar hennes mormor på hjärtintensiven.
  • Camillas saknad efter vännen Hanna är övermäktig.
  • I Oktober hamnar också hennes yngsta bror på psykefter självmordsförsök.
  • I November hamnar Camilla på IVA och senare barnpsyk efter ett självmordsförsök.
  • I December fyllerhon 16 år.

År 2009

  • Den 8 Januari skrivs Camilla utfrån psyk.
  • Den 19 Januari kastar sig hennes bror framför en lastbil då han inte vill leva längre.Han överlever dock mirakulöst trots svåra skador,men det var en tid av extrem press och oro för Camilla och hennes syster.
  • Under året flyttar Anna till en familj i Skåne,något som får henne att börja må mycket bättre efter en tid. Hon har framtidsplaner och vill bli sjuksköterska.

År 2010

  • Camilla tillbringar hela år 2010 på barnpsyk, mår inte bra alls. Hon förstår inte meningen med livet när alla andra bara försvinner,hennes älskade farföräldrar,hennes bästa vän Hanna.
  • Den 14  december fyllerCamilla 18 år och det har bestämts att hon ska få vård inom rättspsykiatrin då de inte kommer längre inom den vanliga psykiatrin.

År 2011

  • Camillas syster Anna kämpar på. Hon kommer in på sjuksköterskeutbildningen och allt går jättebra.
  • I Fredags klarade hon sin första tenta och var överlycklig.Hon skriver “Idag har jag nått dit jag siktat. Jag kan hantera min ångest – Och det är underbart. Alldeles fullkomligt underbart.”
  • Den 31 ska hon åka och hälsa på Camilla på rättspsyk och längtar att få träffa sin syster igen.
  • I Tisdags tog hon sitt liv,19 år gammal. Och Camilla,18 år,har mist den sista av hennes allra närmsta.

Hur grymt kan livet vara ? Jag har träffat Camilla vid några tillfällen,en jättego och omtänksam tjej som alltid vill glädja andra på olika sätt, jag tycker så fruktansvärt synd om henne just nu och jag hoppas hon tar sig igenom även detta. Det är så fruktansvärt tragiskt alltihop, jag hade hoppats att allt vänt för Anna, det kändes så på hennes texter. Camilla är dock en kämpe  och jag tror och hoppas att hon tar sig genom även denna tragedi, men det känns bara så orättvist att en ung människa ska drabbas av allt detta. Hoppas Anna har funnit den ro hon inte kunde hitta i livet nu, och hoppas Camilla hittar styrkan att kämpa vidare."

 

Jag har inga ord. Jag kan inte förstå hur fruktansvärt orättvist livet är. Hur man kan ha så otroligt mycket otur. Jag kämpar fortfarande att inte börja gråta. Jag hittade även Annas blogg, som fortfarande finns, men som inte uppdateras längre. Sist den uppdaterades var 2011, då familjen i Skåne skrev ett sista inlägg om Anna.

Jag hittade även hennes familjehistoria, där ni får en mer inblick av deras tuffa liv. HÄR kan ni läsa den.

Jag önskar Camilla all lycka i livet, och jag hoppas en dag att allting går åt rätt håll.

#hemskt, #psykiskohälsa, #rättspsyk, #schizofreni, #sjuk,

2 kommentarer

Hannah

12 Jan 2015 22:48

Historien om "Camilla" låter jättehemskt och det är verkligen tragiskt att någon ska behöva gå igenom så mycket. Samtidigt måste man ha i åtanke att det inte är rättspsykiatrin som förorsakat hennes självmordsförsök. Hon hamnade där för att hon försökte begå självmord flera gånger. Man kan heller inte veta vad som hände inne på psykiatriavdelningen, utan det vi har fått ta del av är hennes version av vad hon upplevde - vilket givetvis säkert var fruktansvärt traumatiskt för henne. Dock blir man inte lagd i bältessäng eller elchockad utan orsak. Det ska kräva otroligt mycket till att överhuvudtaget bli inlagd på psyket. Troligast är att hon betedde sig extremt våldsamt och aggressivt gentemot personalen, så att hon blev en fara både för sig själv och för andra.

Min mamma har arbetat på en psykiatriavdelning under en period som ung. Hon har berättat om hur rädd man som personalassistent kan känna sig när man går i vissa korridorer. En del försöker t.o.m. anfalla personalen bakifrån. Även min morbror har legat inne på psyket till och från. Senast han låg inne tilläts han gå ut på en promenad kl. 22 på kvällen, eftersom psykiatrin inte ville beröva honom hans mänskliga rättigheter - då han ändå var vuxen. Det hela slutade fruktansvärt nog i att han begick självmord under den promenaden. Min familj reagerade som de flesta familjer skulle ha gjort. De skyllde på psykiatrin och anklagade dem för att vara inkompetenta, men man måste någonstans inse att det är jättesvårt för psykiatrin att veta hur de ska göra med vilt främmande människor som är skadliga både mot sig själva och mot andra.

Därmed inte sagt att man inte ska känna sympati med dem som mår psykiskt dåligt eller som har haft en tragisk uppväxt, men det betyder inte för den sakens skull att man måste leta syndabockar.

Svar: Hon heter Camilla på riktigt. :)
Josefin Eriksson

G I N A ~

13 Jan 2015 10:51

men fy så hemskt :(

Svar: Verkligen :/
Josefin Eriksson

Kommentera

Publiceras ej