Jag äter inte. Sover hela tiden helst. Jag vill knappt vakna upp. Hur ska jag berätta för mamma?
Såna tankar far i huvudet. Jag vet inte vad jag ska göra, det känns hopplöst.
Jag vet att allting blir bättre, ibland tar det bara lite tid.
2012 var det som allra värst. Jag tänkte faktiskt ta livet av mig. Jag tänkte hoppa framför tåget, men någonting stoppade mig. Mamma. Jag ringde henne i ren panik och sa att jag inte orkade leva mer, och sen dess har jag fått hjälp. Jag vet att det ordnar sig, det blir bättre.
Även när det finns stunder då allting bara känns svart och tomt, så tänk att det finns någon, även om det bara är en person, som älskar dig. Som älskar dig, trots dina brister, trots misstagen du gör eller kommer att göra. Trots att du inte känner att du inte är något att älska, så är det de du är. Du är värd att älskas, du är värd att ge livet en chans till, även när det känns mörkt. För om du skulle lyckas begå självmord, så finns det ingenting att ångra, du kan inte gå tillbaka till att leva igen. Du kan inte ångra dig, det är försent.
Det är så jag tänker, när jag vill sluta existera.
Jag tänker på de som älskar mig, jag tänker på att jag inte får en till chans i livet, jag tänker på att livet är en gåva, även om det inte blev som det skulle.
Att leva i den här världen är tuff, ja. Det är den. Ibland måste man kämpa som satan.
2013 var jag väldigt nära att förlora en av mina absoluta bästa vänner. Inga namn tänker nämnas.
Jag har aldrig i hela mitt liv varit så rädd som jag var då, och även där tänker jag på hur det skulle vara om jag var den som svävade mellan liv och död. Personen som jag pratar om lever idag och mår mycket bättre än då.
Hon är ett exempel på någon som inspirerar mig och som jag ser upp till.
För där har vi en person som är ett bevis på att det kan vända och bli bättre. Kanske inte fullt bra, men bättre.
Hon är ett exempel till varför jag vill fortsätta leva, även när ljuset i tunneln är liten.
Jag vet inte riktigt varför jag skrev det här, jag ville väl bara lätta lite på hjärtat.
Jag tänker fortsätta finnas kvar i livet, trots att det är svårt ibland.
Såna tankar far i huvudet. Jag vet inte vad jag ska göra, det känns hopplöst.
Jag vet att allting blir bättre, ibland tar det bara lite tid.
2012 var det som allra värst. Jag tänkte faktiskt ta livet av mig. Jag tänkte hoppa framför tåget, men någonting stoppade mig. Mamma. Jag ringde henne i ren panik och sa att jag inte orkade leva mer, och sen dess har jag fått hjälp. Jag vet att det ordnar sig, det blir bättre.
Även när det finns stunder då allting bara känns svart och tomt, så tänk att det finns någon, även om det bara är en person, som älskar dig. Som älskar dig, trots dina brister, trots misstagen du gör eller kommer att göra. Trots att du inte känner att du inte är något att älska, så är det de du är. Du är värd att älskas, du är värd att ge livet en chans till, även när det känns mörkt. För om du skulle lyckas begå självmord, så finns det ingenting att ångra, du kan inte gå tillbaka till att leva igen. Du kan inte ångra dig, det är försent.
Det är så jag tänker, när jag vill sluta existera.
Jag tänker på de som älskar mig, jag tänker på att jag inte får en till chans i livet, jag tänker på att livet är en gåva, även om det inte blev som det skulle.
Att leva i den här världen är tuff, ja. Det är den. Ibland måste man kämpa som satan.
2013 var jag väldigt nära att förlora en av mina absoluta bästa vänner. Inga namn tänker nämnas.
Jag har aldrig i hela mitt liv varit så rädd som jag var då, och även där tänker jag på hur det skulle vara om jag var den som svävade mellan liv och död. Personen som jag pratar om lever idag och mår mycket bättre än då.
Hon är ett exempel på någon som inspirerar mig och som jag ser upp till.
För där har vi en person som är ett bevis på att det kan vända och bli bättre. Kanske inte fullt bra, men bättre.
Hon är ett exempel till varför jag vill fortsätta leva, även när ljuset i tunneln är liten.
Jag vet inte riktigt varför jag skrev det här, jag ville väl bara lätta lite på hjärtat.
Jag tänker fortsätta finnas kvar i livet, trots att det är svårt ibland.
Kommentera